Att leva eller bara överleva?
Det är en svår balansgång, eller hur? Att inte bara ta sig igenom dagarna, utan att verkligen leva varje dag. Som om det vore den sista. Carpe diem osv osv.
Vissa dagar är svårare än andra. Parantesdagar, som jag brukar kalla dem. Då det är okej att försova sig, komma för sent, klä sig slafsigt, äta dåligt och skippa träningen. För man orkar bara inte. Det är blodprover, läkarbesök, kolhydratsräkning, höga blodsocker, ont i huvudet, låga blodsocker, nersvettade kläder, darriga händer... Livet kommer emellan. Det är sådana dagar då jag bara överlever.
Men de allra flesta dagarna lever jag - och det är mitt högt satta mål att göra det ALLA dagar. Min diabetes definierar inte vem jag är. Den bestämmer inte vad jag gör. Den är en del av mig, inte tvärtom. Jag äter gott, umgås med vänner, tränar som jag vill och sover om nätterna. Inspireras av människor runt mig och försöker vara en inspiration för andra.
Jag tror att det är väldigt viktigt att sätta målet högre än att "bara överleva". Sikta högt, mot stjärnorna. Låt dig inte begränsas. Vissa dagar kommer vara svårare och andra lättare. Det är så livet är konstruerat. Vi är många som sitter i samma båt som du. Motgångarna haglar tätt, och ibland vill du bara ge upp. Gör inte det. Du har bara ett liv - glöm inte bort att leva det!
________________________________________
Blodsocker i skrivande stund: 6,8 mmol/liter.
Så bra skrivet! Det stämmer verkligen. Man försöker mest överleva, men man kanske ska börja leva på riktigt också. Kontrollera diabetesen och inte bli kontrollerad själv.